Har samlingspartiet kastat högerstämpeln av sig och tagit kurs mot den politiska centern?

Harald Olausen

"En ny era för partiet inleddes 1987 med inträdet i regeringen, där det sedan oavbrutet satt i 16 år, ända fram till 2003. Under denna period leddes partiet av Pertti Salolainen, vilken som mångårig utrikeshandelsminister var centralt engagerad i Finlands förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen, och av de två kraftfulla finansministrarna Iiro Viinanen och Sauli Niinistö. Efter ett valnederlag 2003 (röstandel 18,6 %, 40 mandat) föll det ut ur regeringen, men återkom 2007 sedan det erövrat tio tilläggsmandat i riksdagsvalet detta år (röstandel 22,3 %). Den sistnämnda segern vanns under ledning av en ny, ung partiordförannde, Jyrki Katainen."

- https://uppslagsverket.fi/sv/view-103684-Samlingspartiet

Samlingspartiet gr. i december 1918 av personer som tidigare tillhört det gammalfinska och det ungfinska partiet och som under författningskampen efter inbördeskriget understött tanken på en monarki.

S. är en arvtagare till finska partiet, som bildades i början av 1860-t., ursprungligen för att motarbeta den härskande svenska klassens ämbetsmannastyre.

Partiet har alltid varit nära extremhögern, men dess sidor (https://uppslagsverket.fi/sv/view-103684-Samlingspartiet) hävdar att "samlingspartiet har på senare år kastat högerstämpeln av sig och tagit kurs mot den politiska centern".

Men det är inte helt sant.

Samlingspartiet kunde ha haft en chans att vinna valet med hjälp av Kirsi Piha. Nu beräknas de vara obefintliga tack vare samlingspartiet inre kamp och högerns starkt inflytande i Helsingfors kretsen.

Kirsi Piha var en slags Potjimkin-kulisser mot de gröna - inte mycket annat - och åtminstone inte en respekterad eller respektabel politiker bland sina egna. Piha förstod detta för sent.

Juhana Vartiainen meddelade på tisdagen att han ställer sig till förfogande som Samlingspartiets borgmästarkandidat i Helsingfors.

Historien upprepar sig bokstavligen i samlingspartiet inre slagsmål i Helsingfors, som drabbade allmänheten i Helsingfors.

Kampen för hundra år sedan från början av självständighet i början av 1920-talet upprepas i samlingspartiet, som, som namnet antyder, är en samling patriotiska krafter från samhällets högra sida.

För hundra år sedan var Finland i händerna på de stridande samlingspartiemedlemmarna. Det kungliga äventyret hade skärpt klyftan mellan högerledarna Paasikivi, Mannerheim och Svinhufvud.

I den europeiska högerrörelsen har samlingspartiet ofta kritiserats för att vara för socialdemokratisk. Det finns en anledning till att samlingspartiet klarar sig dåligt på grund av dess interna stridigheter när högerkanten har stigit till ett synligt uppror inom partiet. Helsingfors har alltid varit känt för att det tolererar inte liberaler, som vi såg i fallet Kirsi Piha.

En del av samlingspartiets röster kommer säkert att gå till grundfinländarna, särskilt nu när Jussi Halla-Aho själv har sagt att han är kandidat till borgmästare. Halla-Ahos popularitet räcker inte för borgmästar, men det räcker för att ta bort den från samlingspartiet.